var inte rädd när stormen ryter,
gå sakta bakåt när modet tryter,
stormens ansikte som en fördömd själs
mörkt av raseri, byarna vrålar i ditt öra
kryp din jävel när den slungar dej mot jorden,
den rusar och vänder sig om ,plötsligt hörs
en ton en mildare sång som om det vore 100 tenorer
som sjöng det mjukaste dom kunde på samma gång,
genom en öppning i muren runt mitt jag
en hand en smekning baddar mina sår

jag ser lugna bilder i mitt liv om en brusande älv
som stillar min själ eld som släcks av tårar
svävar känner det stora större än döden
nämlingen tron på mej själv.