om hur dina sammetsröda läppar
etsade sig fast på mitt hjärtas puls
du grät över hur de bortspolade minnena fräter på ögonfransarna
då pulsen inte längre vill ge sig tillkänna

Och egentligen så tror jag att det var du
men vem är jag att döma då du
med dina ljusbrända stränder kanske är en gud i sig
och jag är bara en utömd själ som väntar på sin undergång

Jag somnade med ditt lillfinger i min handflata
det är dessa små stunder
jag skulle kunna leva och andas för
då känslan är så
tillfredsställande att det blir till en drog

Jag tror gud pratade till mig igår