mörkrets spektrum
bländar mig med natt

jag borde sova
men istället
balanserar jag på
på svartstänkta gator

natten känner mig för väl
den vet var jag är mjuk
vart fukten gjort mig rutten

jag borde sova
men istället
låter jag timmarna
sudda ut mina konturer

jag ser min andedräktsdimma
lätta mot silvermånens natthimmel

solida regndroppar faller
från kantstötta fjärilsvings-moln
och bildar skärvor på gatan

när jag speglar mig i deras trasiga ansikten -


ser jag mitt riktiga jag