Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Regnet som svepte sig om mig

Jag vaknade.
Ljuset silar sig in genom min fingertopp.
På ett ögonblick sprängs min värld i tusen bitar.
Strömmar av ljud viskar mitt namn, viskar ditt namn, håller min kropp nästan tillsammans med mitt huvud.

Det kom in som en dimma att du inte fanns.

Sedan regnet som svepte sig om mig, likt hinnan på vattnet.
Så stilla var mitt hjärta.
Så slutade mitt andetag.
Som sedan frös till is.

Ingen som andas mot min kind, inget faväl vid tröskeln till mitt hjärta.
skriken brinner som tusen eldar på bergen, och min hud är full av dig och allt som du varit.

Min röst är fången i ett djup, dit ingen någonsin skall komma.
Jag vill andas orden du gav mig, jag vill känna luften du fyllde med din värme och ikakta din rörelse från ett avlägset land.

Jag saknar din längtan till mig, jag saknar dina ord i natten.
Jag saknar dig och jag saknar mina andetag mot ditt liv.

Jag längtar efter dig
Jag fyller min tid med tankarna om dig.




Fri vers av the wall
Läst 250 gånger
Publicerad 2007-05-30 23:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

the wall