En ängel grät
regnet föll
havet dansade i skum

hon människan förlät
som i hatet höll
trots att vinden var ljum

och de andra föll in
i snyftande dur
vingarna susade i salen

jordebor.. så blind
i ur och skur
vrakar febrilt bland valen

En stråle av ljus
de sände oss ner
för att trösta våra tomma hjärtan

I sus och dus
vi ropar efter mer
då vi ej kan kontrollera smärtan

Men ängeln hon grät
snön den föll
lämnade jorden frusen

Hon människan förlät
trots mörkret hon höll
nu ska hon slumra i årtusenden