Ja, vad fan hände ?
Med denna varelse som
förut i mig - en eld tände.

Plötsligt har allt vänt, och
jag står här vid alltings ände.

Min favoritsport 1: vara vänlig
och ömsint emot en hjärna som
svarar med dess motsatser.

Ni borde prova det här - det är skitkul.
Allting blir till ett härligt gigantiskt strul.

Min favoritsport 2: jaga som en galning
i iskallt regn iklädd endast t-skirt för att
fånga in en hjärna på rymmen. Lallandes
fram på gatan klockan ett på natten.

Det är väldigt roligt och upplyftande det må
ni tro, när man låst dörren och tagit alla
nycklar, trodde jag.

Det blir så roligt att mer eller mindre med
våld tvinga hem någon på väg till puben(igen),
som dessutom käkar sömnpiller som godis.

Kommunikationen blir så otroligt givande.
Inget kivande alls, det hela flyter på som en vals.
Nej, avänjningsklinik - löjligt. Det gick ju bra
för mig, men måste vara jättedumt för henne.

Alla vettiga förslag överväges noga. Sen sitter
jag där på en segelduk utspänd över en vulkan
och väntar på nästa utbrott.

Detta är ett mycket förträffligt sätt att leva på.
Nej, jag klagar verkligen inte, hennes son
uppskattar det också, gör så att han blir lugn och stabil.

Jag har sparat det bästa till sist:(Favoritsport nr.3 alltså).

Det är att slåss om dammsugaren klockan
halv tre på natten, då hjärnan bestämt sig
för att det skall dammsugas. Ni förstår grannarna
blir så glada. Men, nej denna glädje fick de ej.
Ty, jag är en elak fan som lyckades sno slangen...