Jag vet redan från början att jag inte borde titta, men jag kan inte stoppa mig själv
Gränsen nås (med råge)
När en pappa berättar hur de sprutade in cyanid i munnen på hans lilla son
Då är det nära att jag spyr

Byter snabbt kanal, kämpar för att glömma vad jag just sett och hört men det är omöjligt

Människan är så grym, gör vidriga saker i religionens namn, av hämnd eller girighet
Hur kan en människa döda ett litet barn, det är ofattbart
Och nästan lika ofattbart finner jag det faktum att dessa människor också varit barn
Tandlösa och mjuka, log förmodligen mot världen
Kunde deras mammor ana?

Om jag så lever i 100 år så kommer jag aldrig att förstå hur vi, som kan resa ut i rymden, forska fram fantastiska saker, skriva musik så vacker att man gråter, hur vi fortfarande kan hänge oss åt såna barbarismer som krig och övergrepp i alla dess former

Hjärtat blöder och tårarna rinner
Ibland är det så man skäms över att vara människa