vi ligger i din ständigt utfällda bäddsoffa,
du är snygg och jag är betraktande
dina ögon är gråbruna, jag tänker att jag vill ha möbler i samma färg
mina läppar mot ditt hjärta och mitt hjärta mot ditt kön
dunk, tänker att detta måste vara att älska, dunk
senare högläser du ur en välskriven barnbok och jag lyssnar aktivt; du gör alla röster så bra!
"du skulle nog inte tycka om mina vänner", hör jag min egen röst avbryta
"jag menar", fortsätter den, "de är inte särskilt hjärtliga"
"jag tycker om nästan alla", säger du, fortfarande med morfar prostens röst
"jag älskar dig nu", vill jag säga, men jag kommer mig bara för att peka på klockan som seglar över min svettiga handled
känner mig som någon ur elevrådet
hon elin