Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Trött

sorgsen

ensam




Du har dödat mig för länge sen

 

 

 

 

Jag tänker aldrig mera ta farväl

 

för det ger mig ingen säkerhet på att du lämnar mig ifred

 

Jag orkar inte slåss längre

 

Min kamp e slut den har tagit mer av mig än jag någonsin kunde tro

 

Hur jag än bönar och ber försvinner du inte fast jag ber och ber att du ska gå

din väg

 

Du sliter mig itu fast jag kämpar allt jag kan för att du ska försvinna

 

Men du gör det inte

 

Du har dödat mig för länge sen

 

 

Ångest

 

 

Du är en objuden gäst som gör som du vill

 

Ber jag dig gå så stannar du ändå

 

Ber jag dig försvinna knackar du på

 

Och jag vill inte öppna men du tränger dig våldsamt på

 

Varför gör du så här

 

om och om igen?

 

Varför kan jag inte få vara ifred?

 

bara lite

 

Varför kan du inte släppa taget?

 

Vad har jag gjort för grymt som ska straffas så här?

 

Vad?

 





Fri vers av Porslinsdockan
Läst 287 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-06-12 18:11



Bookmark and Share


  Havsjungfrun
ångesten överrumplar ofta ner man minst anar ..det det bästa är att ej vara ensam för mycket..umgås med andra och aktivera sig..kram
2007-06-12

  Ellan
stark text.. bra skriven den talar så...
jag känner igen mig i den, ångesten att inte få bli lämnad ifred.

ha det så gott
2007-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Porslinsdockan