Det snöar fortfarande utanför mitt fönster.
Kylan har belägrat vår stad.
Dödat alla blommor, träd och blad.

Men det frusna är inte ett med mig.
Kylan når inte hit in.
Döden är ännu inte min.

För i mitt hus finns den röda färgen än.
Mitt hjärta och mitt blod.
Jag är berusad av vintermod.

Och här finns plats för dig, min vän.
Låt oss leva som aldrig förut.
Vår kärlek gör att livet aldrig tar slut.