Morgonens första strålar faller på dig genom det gamla äppelträdets krona
Morgonsvalkan bär mod och hopp
Längtan

Nyvaken men ändå klar lutar jag mig över dig

Låter min hud röra vid dig,
läpparna trånande söka

Mina fingertoppar smeker dig
ömt, som vore du en dröm

Ovetandes om min närvaro
fortsätter du att existera
Jag smäktar i din närhet, vill förgöras av dín ljuvlighet
Vill uppgå,
i dig

Du vilar,
i en ro som vore du för evigt
Lik daggens självklarhet en sensommarmorgon

Dock finns du bara här och nu

En tid - och du kom till mig
En tid - och du finns ej mer

Du lämnar inte mig
Men jag blir ensam

Du kommer åter
Men jag saknar ändå

Drar in dofter av dig
Låter mig berusas
Vill omfamna

Dig

Vill ha
dig

Men ordet vill är inte ditt
Bara Är