Trötta ögon blickar
utåt fälten
älv och skog

blått det band
allt livet flutit
forsat fram från
sten till sten

långt innan dagen
grydde ännu
här i aftonstund
när skuggor slöjar
blick när ut
den sista kraften
rinner alltjämt
älven brusar
jämn och klar
som tråd
i väv
när varpen
når till slut