Märkligen står känslan fast

Om skam när lyckan frågad

Ser min välfärd glida lätt, me’n andras livsspår kärva trögt

Funnes där väl skammen självklar

Över lyckan inte känd

När tanken blir att otack över goda färden orsak är

Behov som aldrig funnits likväl hungrigt traktas eft



En dag med annan klarhet bjuder dito perspektiv

Förnimmelse av lyckrus - livsmål blivit till

Existensens Prio Ett att ställa självet freds



I förbifart hörs någon säga

Sin slutsats tiden skev

Mening lyckan givit plats

I tid då känslan för

För meningstanken inget rum då livet gives pris



Istället låt mig svara om den mening livet bär

- När hjärta möter hjärta

- Till tröst och nyfött mod

Ej lyckan livets mening är

Nej mening, mening liv beskär



Att menig andra vara till

Mer livet

framåt för

Än egen vinnings

smala lyck’