Min kropp, tröttheten belägrar dig.
Energin du kände, den nya förälskelsen,
är inte längre hos dig. Och ditt hjärta
slår tunga slag, som farfarsklockan
i farstun. Sakta, sakta, men tungt, tungt.

Om jag fick leva om igen,
skulle jag lära mig från början,
att oro aldrig får misstas för livsglädje.