Det finns så många tårar som aldrig kommer ut.

Det samlas till sorgesjöar när jag tänker på förut.

På livet innan ensam

och det som då var jag.

Kommer lyckan någonsin åter?

Blir jag åter glad en dag?

För alla pågår livet.

Men mitt har stannat till.

Tar aldrig mer något för givet.

Vet knappt inte vad jag vill.

Men vill åter skratta med hjärtat mitt.

Vill känna att barnen mår bra.

Måste laga det jag så länge såg som ditt.

Måste åter sen våga visa mitt jag.

För jag vill inte finnas ensam här.

Våra barn förtjänar nått mer.

En lycklig mamma till dom just här.

Vill inte vara ledsen mer.....


07-06-14