Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En söndagsmorgon


Livslusten dräneras bort,
kvar blir en brännande hetta
Ökensand på mina skuldror,
ryggmärgen blottad och svedd

Vrider mig sakta - söker
ett läge där kriget tar paus
Där själen kan få andas
i allt är det själen som lider värst

Hur kan livsglädje och planer fly undan
och lämna mig ensam kvar?
Hur kan det stora mörkret
så hastigt lägra sig?

Livsnerven pulserar, bankar
Gör uppror, vill inte va med
Larmsystem aktiveras,
varnar om fara och död




Fri vers av Bögen
Läst 302 gånger
Publicerad 2007-06-17 11:53



Bookmark and Share

  Måna N. Berger
Ja, jag känner igen mig i din dikt, så är det. Ibland...
2007-08-10

    aquis
Vrider mig sakta - söker
ett läge där kriget tar paus
Där själen kan få andas

..wow..
2007-06-26

  Anna-Panna
\"Ryggmärgen blottad och svedd\". Aj, det där GÖR verkligen ont! Kan se hur man vrider sig skadad och desperat bara söker en utväg.
2007-06-24

  Rakel Lorner
Aj! säger jag bara...

Ökensand på mina skuldror,
ryggmärgen blottad och svedd

gör riktigt ont, i mig! Du får inte göra så... Jo det får du. För det är starkt och verkligt känslosamt det här.

Hur kan livsglädje och planer fly undan
och lämna mig ensam kvar?

Det går fort när ens inre partner lämnar. Hopp och lust borta och man är helt plötsligt så ensam, något man inte var för ett tag sedan....

Larmsystem aktiveras,
varnar om fara och död

En otroligt dramatisk avslutning med sin mångbottnade tolkning. Kroppen, själen, livet. Vilket larmsysten talar vi om. Securitas, släng dig i väggen, det här är tjut, på riktigt.

Naken och starkt text som väcker. Bra!
2007-06-17

    Bodil Sandberg
Så bra du fångar ångeststunden där i söndagsmorgonen \"Livsnerven pulserar,bankar,göt uppror,vill inte vara med\" - du beskriver sannerligen ängslans väsen mycket bra!!!!
2007-06-17

  Markattan
Låter som en kvävande söndagsmorgon... Du beskriver det tunga, det mörka målande och väl.
2007-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Bögen