På handlarns trapp, satt jag en natt
gav akt på tecknen som ritats i sanden
någon gav löften om ljuvliga dar, med toner dansande bland björk och fur
vi pendlar i tidevarven, mellan sanning och konsekvens
blodet kramas sakta ur oss till sista blodsdroppen
och lidandet har kommit för att stanna
På glasskärvsbelagda stigar vi smyger med såriga fötter
önskar oss endast en fläkt i ångestens gastkramande midnattstimma
någon kliver in och upptar scenen, ger oss en timme fria från plågorna
och hurraropen vill aldrig ta slut... men sen då...