När man har haft ett förhållande tillräckligt länge, då nykärheten förvandlats till rutin och de enda smsen du får lyder; Glöm inte köpa mjölk. När du hellre tittar på sex and the city än har sex själv, då du inser att singellivet var underbart.

Över till singellivet, visst fan är det underbart. Jag känner faktiskt att jag är i mitt ässe just nu, mycket kompisar och vindrickande 5 dagar i veckan. Jag sympatihånglar och får sex om jag vill. Men jag får inte sex av dem jag vill. Aldrig hittills varit sugen på just sympatisexet. Hoppas jag aldrig sjunker till den nivån…


Faktum är att alla som lever i rutinförhållanden glorifierar singellivet medans singlarna letar förhållanden.


Borde vi inte lärt oss vid det här laget att gräset alltid är grönare på andra sidan?

Jag tror i alla fall att det ultimata levnadssättet är att leva singellivet med vindrickande när som helst, utan krav, men att ha grymt mycket sex med någon du är alldeles tokig i.

Men att aldrig ta ett steg längre än så…