Jag tror egentligen att jag tänker mer på kärlek än vad jag borde. Men egentligen finns det inget som kan förändra våra liv så radikalt. Jag förbluffas gång på gång hur den kan vända våra liv upp och ner.

Jag tror egentligen att jag upplevt alla typer av kärlek som finns. Kärlek som avtar, kärleken som går förlorad, jag har hittat kärlek, om det så bara är för en kort stund, och den värsta typen, den obesvarade, den som tar musten ur mig. Jag skulle nog kalla mig expert på den typen.

Det finns bara en typ utöver dessa. Den hållbara kärleken. Den som vi alla innerst inne söker.

Det sägs att den som söker den finner.

Men det sägs även att man först finner när man slutar söka.

Så hur gör man?