Kortvarig var den lycka jag kände
när mina fötter vandrade över otrampad mark.

I ett trollslag var de gamla skorna återigen på mina fötter
på en välkänd och vältrampad väg.
Du sade det var obetydligt att dina känslor var större
ändrade form och
fick större betydelse efter en första kyss.

Jag vägrar dock använda gamla skor
vill tillbaka till min nya väg.

Sätter mig på en stubbe att vänta,
då jag inte längre vet vilken väg jag ska gå.

Ödets ständiga krokben skymmer min sikt
för att nå lyckan,
eller är det jag som gör fel val?
Oavsett vad är jag tillräckligt gammal
för att få veta svaret.
Vill inte vänta längre..