Jag tror på en evighet, efter de här frustrerade tankarna, som tar mig med ett svep av hyper och får mig att vilja ironiskt påpeka att livet är ett paradis med enbart tulpaner och kärlek.

Jag tror på en evighet, efter de här tunga figurerna, som lyfter upp och ner beroende på vilken trappa man befinner sig i.

Jag tror på en evighet, en klapp på käften som ger varje jänta på vår jord en ny tankegång och framför allt lär dig att andas på ett nytt fragmatiskt sätt.

Jag tror på en evighet, efter att allt har mörknat, som om du och jag inte har någon plikt att handla, precis som om du och jag har en klargjord karma och ett nästa liv som lyser av prakt.

Jag tror på en evighet, ett liv som varken du eller jag kommer att älska.

Jag tror på Gud.