Du är i mig,
och jag dras in i dig

Det tjocknar till,
trycket stiger
Min hud känns klibbig,
andningen liksom alltmer dov

Skyar passerar ovanför,
för varje ny tätnar luften

För varje ny framryckning
ökar tyngden
Tröskel efter tröskel passeras,
vidare frammåt, uppåt

Jag följer med,
låter mig föras
av dig
till dig



Vid bristningsgränsen, vad väntar där?
Himmel eller helvete?
Liv eller död?



Oviss förs jag vidare
Mitt inre frammanar oanade krafter,
bringar känslor jag aldrig känt

Seismografer larmar om skalv i djupet

För varje rörelse går förvandlingen vidare,
med rytmen omskapar du mig

Lik vulkankraft växer trycket i mitt centrum,
att en spricka till slut måste uppstå

När vi inte kommer högre,
när stegen tagit slut
När kroppen inte längre mäktar mota naturen:

Då kapitulerar mitt inre inför lusten,
får mina grundvalar att rämna

Då förlöser du mig,
mitt innanmätes uråldriga krafter
I våg efter våg,
sätter du mig fri