Mycket som vi söka, i vår djupa törst bygger på vår ångest
ropet blir som störst
när vår nakenhet studsar mot ekots spända segel
och vi famnar ensamheten sorgsna bakom tillrättalagd regel
för att våga trotsa djupa rädslors röst, måste vi ta språnget och släcka så vår törst
då kan det bli till en källa porlande av egen kraft, följande den rösten
som kallade oss att släcka törsten i nåden som så översvallande blev vår
någon vårdar oss nu, någon som inte söker sitt...