Löftena gavs via blombeströdda golv
längtan vibrerade under takfoten som bar kyrkan upp över dimmorna
och fortplantade sig vidare, ut i universum..
livet lekte så kurragömma med drömmarna och allting
frodades ett steg i taget då morgnarna var fulla av friska daggdroppar
Jag fick bära en Konungs lätta och glädjefulla hjärta
och delade platsen med en drottning, klädd i blåaste viol
vi vilade tryggt ut, under vingarna på den store \"Jag är\", och inget mörker fanns mer; ljuset genomlyste allt och vinden från det femte väderstrecket
blåste genom kärlekens alle...