Jag vill förmedla mer, men det går inte. Jag har inget poetiskt sinne, jag är skitdålig på att formulera mig, och jag tänker för mycket.*



- Mamma, är jag schitzofren?
- Haha, varför tror du det?
- Jag vet inte... Jag tänker så mycket.
- Nej, det blir så.



Det blir så.


Jaha..., okej.

Jag är ju klok.
AHAHAHAHA


X\'\'\'D


*ser du? det blir bara massa stora bokstäver och gubbar.*


Man sätter inte upp dom för att dom är snygga, utan för att man vill bli sedd.
Sen så agerar man som om det ständigt var någon annan där.

Men IRL är man skitblyg. Vågar knappt säga mer än \"hej..\"
Men just där. Det \"säkra området\". Där kan man vara.
Ostörd. Osedd, men ändå inte.
Man inbillar sig att de verkligen är där. Spelar ingen roll vad det är för karaktärer, bara de är där och dömer dig.
Bra eller dåligt - det vet bara du.

Men de är visst snygga. Eller bra.
Snart blir du galen, tänker du.

Du vet precis vad du håller på med och vad du gör, vilken jävla idiot du är, du vill bara inte inse det, för då kan de bli sårade.
\"Men jag vill ju!\"
Du har t.o.m börjat drömma om dom.
Hur du får medverka i deras filmer.
Jävla ego
tror du allvarligt att du,
en kortväxt knubbig äcklig fjant som knappt ens kan uttala sitt egna namn i engelska, faktiskt skulle klara av det eller?
liksom, vem vill inte bli känd?
vissa lyckas. riktigt rejält.
Men det är för att de vågar släppa loss, ge upp allt för något de tror på.

Kolla liksom bara på Johnny Depp eller vem som helst.
något namn du känner igen.

det har blivit en hel del jävla namn nu.
nån gång måste de ju försvinna?
\"But I just want to be pals. I don\'t wanna ruin this.\"
Ehh... Vad är poängen?
Inget jävla sammanhang heller.