och dom
hugger ner ungträden
som stod vid dikeskanten
och jag känner
hur
syret som de skapade
dras ut ur mina lungor

kanske har de inte med varandra att göra
kanske märks det inte när träden försvinner
men jag har ont iallafall
som om
en del av mig också huggits bort
men
det har gjort ondare
så jag antar
att det var för länge sen
när jag låg och sov och inte märkte
utan bara hade ont efteråt
men nånting måste ju saknas
hur ska man annars
komma på den idiotiska tanken
att vilja hoppa
att vilja flyga
att se allt från ett annat perspektiv
från luften
och nej
inte som en fågel
från luften
som luften
som en evig iaktagare
nån som ser utan att synas
och som slipper all skit i världen
nån som inte blir omformad av andra
utan får vara sej själv

jo någon måste nog ha huggit ut en del av mej
den delen som får mej att stanna i verkligheten



realitetsbevararen








eller nåt