Äntligen brinner lågan ut

Jag står ändå helt stilla

Vill ej se ljuset ta slut

Jag vill älska det goda om än det lilla

Fyller min mun med beska droppar

Domnar bort till ett annat rike

Tar ett skutt, ner i sjön jag hoppar

Vaknar ändå upp i ett lerigt dike

Ändå dör jag sakta härifrån bort

Väljer en väg bland skogens djup

Bevisar för mig själv att vägen var för kort

När jag tog ett sista kliv över ett ändlöst stup

Vaknar upp igen bakom mörker och andra tider

Reser mig långsamt men benen bär mig ej

Ser ett sår i mitt hjärta, känner hur det svider

Ser i såret en avbild av dig