Kan det vara så att...
tiden inte alls läker alla sår,
inte några sår överhuvudtaget.
Tiden är kanske egentligen en tryckkokare.
Så att det som döljs i glömska
e x p l o d e r a r
till synes utan orsak en vacker dag,
och det som dväljs i mörker
sipprar igenom ständigt och
f ö r g i f t a r.
Oförståeligt, men i högsta grad verkligt.
Det undantryckta briserar i
fibromyalgi
tumörer
losec
skilsmässa
karriär
ny bil
våld
...
Kan det vara så att tiden komprimerar sår
till den täthetsgrad
att varje människa
får uppleva
big bang
om och om
igen?