Framtiden det är ju ni, snart så har ni gått förbi,
alla vuxna som finns till, även om dom inte vill.
Det är som det vara skall, när de gamla ej står pall.
Då så växer barnen opp, till en blomma från en knopp.

Blommor måste skötas väl, annars blir ju allting fel.
Näring ges så det kan spira, komma något ur det skira.
Något vackert till oss alla, så dom gamla alla falla,
Ner på knä, hänförda, och till tårar rörda.

Framtiden det är ju ni, ni vill se den i harmoni.
Ni som skall ta över jorden, måste hitta rätta orden.
Ja, med orden skall ni skapa, något som vi får begapa.
Vad skall alla nu få skåda? Jo en värld där godhet råda.

Framtiden det är ju ni, där vill var och en va´ fri.
Det som växer vill ha ljus, inte trampas ner i grus.
Ha nåt skydd och va´ i lä, alla skall dig kunna se.
Det som växer vill ha plats, ja mot livet nu ta sats.