Jag lovade min fru att handla, pengarna till mat förvandla.
Tänkte det var lugnt i staden, från bilen gick jag promenaden.
Kom nu in i matbutiken, tät var varuvagnstrafiken.
Plockar allt i vagnen ner, tittar plötsligt upp och ser.

Framför varje kassa står, köer som till väggen når.
Onda aningar jag får, när jag fram i kön nu går.
Jag av skakning känner spår.

Nu så tar jag riktigt tag, i min matvagns plasthandtag.
Tycker folk nu på mig ser, när nu skakning tilltar mer.
Ville ju mot frun va´snäll, handla hem till fredag kväll.
Men nu vet jag faktiskt ej, om jag klarar denna grej.

Framför varje kassa står, köer som till väggen når.
Onda aningar jag får, när jag fram i kön nu går.
Skakningarna mer nu slår.

Kön den sniglar fram så sakta, hela tiden kroppen vakta.
Tur jag pengar har i ficka, kan ej hand i plånbok sticka.
Spänner kroppen som en fjäder, damen framför pratar väder.
Nu så är det dags att lasta, varor upp på bandet kasta.

Framför varje kassa står, köer som till väggen når.
Onda aningar jag får, när jag fram i kön nu går.
Nu jag faktiskt taskigt mår.


När jag skall för allt betala, sedelbunt ur fickan hala.
Växeln ner i byxan raka, nu så börjar allting skaka.
När jag börjar kassar packa, är det bara för mig tacka.
Slänger allt i vagnen ner, många ögon ryggen ser.

Framför varje kassa står, köer som till väggen når.
Onda aningar jag får, när jag fram i kön nu går.
Skakningen är mycket svår