I ett möte

vill jag bara anpassa mig
vill lyssna till varje önskan
vill uppfylla varje förväntan
vill följa varje antydan

vill se och svara emot varje minsta längtan
och rörelse i riktning mot mig

vill bara anpassa mig

samtidigt

vill jag inte anpassa mig
vill stänga mitt lyssnande

kan inte
stänga mitt lyssnande
eftersom det en gång är öppnat

lyssnar men stänger
tar emot kaskader av vibrerande önskningar,
förväntningar

men tar inte emot
med hjärtat

tar emot med rädsla
rädsla tar emot

jag blir emot

en gräns?

kan jag röra mig
i större cirklar

borde jag…

är min gräns där
strax innanför min kunskap

finns en gräns

under tiden jag funderat har jag redan sagt

Ja

Nej

utan att egentligen veta

och igen
och igen

frustration

vill börja om från början
men början är redan förbi



och den största längtan inte längre
att vara man

är man
vill vara den man jag är
den manniska

vill inte vara…

blir jag människa

när längtan styrt länge nog?

från manniska till människa


vill jag bara anpassa mig
vill lyssna till varje önskan
vill uppfylla varje förväntan
vill följa varje antydan

vill se och svara emot varje minsta längtan
och rörelse i riktning mot mig

vill bara anpassa mig

samtidigt…