Som alltid när jag vaknar och inser att du inte ligger bredvid
Skakar jag det av mig som en obehaglig röm
Och börjar lever i dagfantasierna istället
För sanningen, att du gick, skulle göra för ont
Och riva upp alla såren som jag läkt med ett ritsch!

Och sen skulle jag blöda ut alla litrar av blod på mitt vardagsrumsgolv till tonerna av en gråskala