7.00 sprakar klockradion igång.
– Don't look back, just keep moving on. Get your feet and walk into a different zone, sjunger Andreas Johnson.
Vilken natt! Den andra av de två drömmarna var så stark att han nästan glömmer bort den första och att han satt uppe över en timme mitt i natten.
– Sing for life sing for joy…
Så märkligt. Han har aldrig vetat vad han ska ta sig till med denne Jesus. Det är delvis därför han aldrig går till kyrkan, trots sin stora nyfikenhet på Gud. Varför denna levande dröm?
– Sing for moments in the past and times to come. Sing for history and destiny, är det sista som hörs i klockradion innan han stänger av och kliver upp.

Han klär sig och kokar lite havregrynsgröt. Han hämtar tidningen, men läser inte ett ord. Vanligtvis brukar han ta första koppen kaffe på jobbet, men idag behöver han lite mer tid att samla tankarna och laddar bryggaren. Julimorgonen är molnfri och han sätter sig på balkongen med sin kaffekopp. Egentligen skulle han kunna börja sin semester redan idag. Annorlunda var det när han drev sitt eget. Då kunde man inte ens räkna med att få sova varje natt. Han går in till telefonen och ringer till telefonsvararen på personalkontoret och meddelar att han kompar de sista dagarna innan semestern.

Han går tillbaka till balkongen och förlorar sig i mörka minnen från företagsbyggartiden. År efter år gick han och intalade sig själv att han inte hade något val. Om han slutade för tidigt så skulle han riskera att bli djupt skuldsatt. Om han bara höll ut skulle han kunna tjäna en förmögenhet. Det var ju för familjens bästa, för hustruns och dotterns skull, hade han intalat sig. Hela tiden med samma ihålighetskänsla.

Åh, vad han saknar dem! Skuldkänslorna borrar sina vassa klor djupt i hjärtat på honom. Att bygga upp värde i ett bolag för att senare sälja det hade i hans fall lett till brist på pengar under hela uppbyggnadsfasen. Även på slutet, när han visste att bolaget var värt miljarder hade han haft problem att ta ut lön. Hustrun hade varit tvungen att jobba heltid för att de skulle ha råd med hus och bilar. Eftersom han hade jobbat jämt hade hon dessutom varit tvungen att sköta allt hushållsarbete, alla dagisträffar, all vård av sjukt barn och så vidare, och så vidare...

Allt var klart. Pappren var undertecknade. Han hade två månader kvar i Monaco där han fixade med nytt moderbolag och holdingbolag för att något lindra den svenska skatten. Kontraktet var sagolikt. Han behövde inte ens stanna kvar själv i bolaget efter köpet. Pengarna skulle överföras till hans nya holdingbolag om sextio dagar. Han kunde gå samma dag och börja sitt nya liv som en fri människa (med väldigt mycket pengar). Nu skulle han ta igen all förlorad tid med familjen. Nu skulle de försöka återknyta kontakten med alla vänner. Det var sextio ynka dagar kvar när telefonen ringde. Hans övergivna och slutkörda hustru hade somnat bakom ratten. Bilen hade frontalkrockat mot en bergsvägg. Både hon och dottern hade dött ögonblickligen.

Minnena gör för ont. Han kan inte sitta kvar på balkongen. Ångesten börjar närma sig panikstadiet. Han stapplar in till sovrummet och kryper ihop i fosterställning på golvet. Jesus hade besökt honom i drömmen och utmanat honom att ge bort allt han ägde. Varför inte egentligen? Rikedomarna hade inte tillfört honom något värde i livet. Istället hade de bestulit honom på allt han egentligen värderade.