Du har på ett vansinnigt oförklarligt sätt,
ätit dig ända in i mig.

I varenda del ligger du och gnager
sönder allting du kommer
åt,
som är mig.

Ingenting har du lämnat kvar åt någon annan,
som också behöver äta av
mig.

Du har satt upp blockeringar
i varenda öppning som finns i min kropp.

Du har låst in dig i mig, med ditt jävla mörker
som egentligen inte får finnas.

Och jag har verkligen försökt att jaga iväg dig,
med tungan djupt nere i någon annans
hals.

Men du fortsätter bara att äta, precis som om att
du har svält
i två
århundraden.