När knopparna brustit
färdigt,
när livet funnit form

med dagar
kommer känslan
att det som varit blir allt mer,
me’n det som kommer
ändar
fort


Högsommar bländar
med insikt,
utsikt med blickfång
mot höst

Det blir till synes inte
mycket
mer än så
här


När livet vill ändra riktning,
vill omvälvas, spira och gro:
Kan försommar återkallas,
kan världen
födas
på nytt?


Vad ska väl då ge vika
när längtan efter förlossning
tar tag?

Då bryter
perspektiven,
mot varandra

vandrar
i våndans natt

När slutligt själens värkar
värkat
ända fram,

öppnas nya vyer

ur rämnad horisont