I tjärnet de återses

var eviga år de gamla dö

för att nya ska inleda

sitt liv

När fåglars sång tystna

människors brasor somna

vindens hårda pustar

lugnat sina vågor

träder de äldsta fram

de rådet leder

Skogsråets leende försvinna

smådjurs hålor fyllas

vitsippors tårar torkas

granars vakande

i ljuvlig försommarnatt

dansen kan börja

Nykära blommar passionen

rådet för sin talan

barnen leka i sjömissionen

de vuxna sjunga grönt

om dagar som varit

som kommer i framtid

när människosläktet dö

Bybor vända sig i sömnen

mardrömmar dem plågar

inte frukta tjärnets mörker

enbart fisken vet

älvornas hemlighet.

Vita slöjor i djupets skog

buskar på botten av stenig mark

bringa bär åt de förpassade

sakta gråter de äldsta

över förlorad ungdom

Modigt barnen sträva

vuxnas manifestation

ta tillbaka

det som oss tillhör

hata människan

Lugnet återvända så

tidig morgontimma leken sluta

folket i tomma intet slukas

blott minnet av dem återstår

när människorna vaknar

tar över dag tar över jord

Sommarnattens dunkel över

morgontimma djuren vakna

fiskens sällskap borta

nästa sommar dags igen

då älvorna återkomma

död åt människan!