soluppgång
ett svalt möte fast jag såg hur du ansträngde dig
försiktiga iakktagelser i ögonvrån när jag inte märkte
mindes varenda rörelse i detalj så avlägset
så bekant

dina händer gestikulerade fram de rätta orden
som jag så länge tänkt på och jag log lugnt
tårkanalerna gnistrade till under din hud
samma vanliga bekanta ansträngning
när våra hjärtan stämde träff på milslängds avstånd
och vi kände varandras hjärtslag under all lager motstånd

och när jag tog din hand i min
förde dig närmare och visste din nästa tanke
så unik du var för mig
soluppgången höjde våra blickar till skyn
och där såg jag vår stjärna falla

vi stod fast kvar i mina tankar
men när jag väl såg min illusion bli verklighet
så kändes det för långt bort och jag tappade orden
med soluppgången jag såg i din själ