Har ni sett sillhuetten
av han som går,
med strida steg?

Han som tittar upp mot himlen
och skalar av dess bedrägliga färg.

Han som aldrig riktigt ser dig
trots
att han alltid ser in i dig.

Man ser att han funderar,
lite mer än andra,
jag tror att han vill
att vi ska bry oss mera,
om världen och varandra.

Hans varelse
bor i det dimhöljda livet
men hans ögon är klara ändå.
Jag tror han spejar efter järtecken,
som räknar våran tid
under det hängande blå.

Han vet något som vi andra inte vet,
han ser saker som vi andra inte ser,

Han blundar inte heller

för saker,

som också Vi kan se.