Sestina till en blomräv



Jag undrar om du träffat någon annan
och om du redan glömt allt det vi hade
Om dina händer rör en annan hud,
en annan man som fyller dig med längtan
En ansiktslös gestalt jag inte känner
men vet är mycket vackrare än jag.

Jag är så trött på allting som är jag
och önskar att jag vore någon annan
som bättre kan förstå allt det jag känner
och varför jag gav bort allt det jag hade.
Istället äts jag upp av denna längtan
och driver runt i kylan utan hud.

Jag vaknar upp med doften av din hud
men här i rummet finns nu bara jag
En kvardröjande värk av bitter längtan:
Jag drömde att du hade mött en annan
som kunde ge dig allt jag aldrig hade
och att jag blivit en du inte känner.

En natt bredvid en kropp jag inte känner
som utan närhet skaver mot min hud.
Rättfärdigar det med att du nog hade
gjort samma sak, så varför skulle jag
behöva avstå från att ta en annan
för att bedöva mig och denna längtan?

I stunder kan jag undra om min längtan
är kärlek, eller tomheten jag känner
när jag är ensam, utan någon annan
som visar att jag finns och rör min hud.
Och i ett dött muséum vandrar jag
omkring i spillrorna av det vi hade.

Men kan du ärligt säga att du hade
tänkt komma till mig, eller var din längtan
mest ensamhet när du förstod att jag
försökte slå mig fri från det jag känner?
Du såg mig tvätta bort dig från min hud
och blev väl rädd att se mig med en annan.

Jag är en annan nu än den du hade.
Jag ömsar hud och kränger av min längtan
Den man du känner, han är inte jag.

© Anders Bek, 30/7 2002