En tid, en vishet att leva, livet. Sekunder som far,

minuter tickar förbi. I en tid, ja i allt värt att leva.

Tårar längs kinder, glädje i sinne. Det tar inte

timmar att se, att livet i dess innebörd lever!

Det frågar sig inte om alla är med, det har redan 

gett sig av och det förväntar sig att du är med.

 Livet spelar ibland ett spratt, på lyran där inte alla

strängar alltid finner sin plats, men det lever!

Ja mitt i striden och mitt i kiven, finns allt som där

 under ytan styrker och som till sist ältan sluter.

Livet passerar, men inte endast förbi, den får

oss alla att riktigt känna, att vi minsann lever där inuti..