du väckte mig när mina snyftningar var som värst
men förstod inte själv att det var du som gjort mig illa

jag hade talat med dig i telefonen ett par minuter innan jag vakna
du hade spetsat min bröstkorg så pass att jag dog men på något sätt fortfarande levde

ångesten var så stark att jag trodde dina ord om henne var sanna
trots att jag vaknade av dina ord om en dröm fortsatte tårarna att rinna

det tog en stund att insé att du faktisikt låg i samma säng som jag
och att det bara var en dröm i natten som lämnat mig till en gråtande morgondag