Vi var änglar
Du och Jag
Men vi tappade fjädrar
Nu finns det inte längre något Vi
Bara ett Du
och ett Jag
Sagan om Nathalie
ännu en ängel
ännu en glasfigur
nära att gå sönder
jag skrev en gång att alla iskristaller
alla blommor
allt vackert är ämnat för dig
du förtjänar att få se skönheten i världen
och jag menade det
jag menar det än idag
även om du inte vill veta av mig
jag vågar knappt tänka på dig
rädd att du ska brista i tanken
som knopparna brister om våren
jag saknar ordet \"vi\"
för idag finns det bara ett du
och ett jag
ett förflutet \"vi\"
som kanske bara jag kommer ihåg
men det finns ändå där
som ett ärr i mitt hjärta
jag älskade dig
som du älskade mig
vi var som systrar
du och jag
\"vi\"
men vi stod framför en avgrund
ett varsitt stup
när jag bad dig backa så tog du ett steg framåt
när du bad mig att sakta ner så sprang jag
vi kunde inte hjälpa varandra
inte längre
vår kärlek kunde inte längre flytta berg
jag älskar dig än
samtidigt som jag mest av allt
bara vill glömma
för kärlek gör ont
det vet både du och jag
jag hoppas
att du en dag får se skönheten i världen
från en annan plats
än ditt stup
jag hoppas att du med egen kraft
har modet att backa
springa därifrån
i tanken så har jag redan gett dig vingar
om du anstränger dig riktigt mycket
så kanske du också kan se dom
kanske flyga en vända
se kärlek och skönhet
ovanifrån
för markhöjd blir ganska tråkigt till slut
och det är så mycket ivägen
älskade ängeln min
du stal en del av mitt hjärta
men behåll det du
var rädd om det
såsom jag är rädd om ditt
vi möts i drömmens land
för där gör det ingenting
om du brister
för du vaknar ju alltid hel igen
jag vill ge dig en åttonde veckodag
som finns bara för dig
en dag där du kan vara dig själv
krypa ut ur ditt skal
upptäcka världen
kanske testa vingarna jag gett dig
jag älskar dig
jag har missbrukat ordet \"älska\"
allt för många gånger sen sist vi sågs
mest av rädsla
rädsla för att inte bli älskad själv
men den renaste kärleken
då ordet \"älskar\" är på riktigt
det är när jag läser sagan om dig
sagan om oss