Där satt hon, flickan som han älskar. Hon var den absolut vackraste flickan hans ögon skådat. Pojken stoppade ner handen i fickan. Där hade han den. Dikten som han skrivit till flickan, som han älskar. Pojken gick fram till flickan, hjärtat bultade i bröstet, han hade längtat så länge efter den här dagen. Pojken hälsade med en något nervös röst. Flickans ansikte lystes upp med det vackraste leendet pojken sett. Tågresan hade gått bra.

Tillsammans vandrade de från centralstationen i Västerås, hem till pojken, som bodde bara några kilometer ifrån tågstationen. Det rådde en tystnad mellan pojken och flickan, som han älskar. Pojken var väldigt nervös och blyg. Han förstod att flickan kände likadant. Pojken sökte ögonkontakt, men flickan var för blyg och undvek därför pojkens blick.

Den här dagen blåste det en hel del och vinden var inte så varm. Himlen var molntäckt, solen kunde endast glimta fram vid några enstaka tillfällen. Men vädret och kylan var knappast något pojken tänkte på. Han blev alldeles varm när han såg flickan. Flickan som han älskar.

Hemma hos pojken var det tyst. De var ensamma hemma. Pojken visade flickan lägenheten, den var ganska stor, men en aning mörk. De gick in i pojkens rum. De stod och tittade på varandra, länge. Pojken kliade sig i nacken samtidigt som han frågade flickan vad hon ville hitta på. Flickan ryckte på axlarna. Sedan föreslog hon att de kunde sätta sig ner och lyssna på lite musik.

Nu var det inte tyst längre. Nervositeten hade släppt, i alla fall för stunden.

Pojken och flickan satt och pratade med musiken i bakgrunden, när det knackade på pojkens dörr. Det var hans pinsamma mor, men pojken körde ut henne så fort han kunde. Sedan satte han sig bredvid flickan i soffan. Han pratade på, hon lyssnade. Då och då skrattade flickan. Pojken tyckte verkligen om hennes skratt. Det var den ljuvaste och underbaraste musiken hans öron någonsin hört.

Det hade blivit mörkt ute nu. Tysta satt pojken och flickan tätt intill varandra. Pojken var ganska feg, han ville så gärna hålla om flickan, som han älskar. Men han vågade inte. Hade han vågat så hade han riskerat att han kanske aldrig skulle kunna släppa taget om henne igen. Tystnaden fortsatte.

”Vet du vad?” frågade pojken med en darrig röst. Flickan tittade ovetandes på pojken. Just i den sekunden, så bultade hans hjärta extremt fort. Han var rädd för vad han skulle säga, men han samlade mod. Resultatet blev en väldigt glad och generad flicka som log, efter att en nervös pojke svamlat i några minuter om hur vacker hon är.

Det var inte mycket folk nere vid tågstationen. Endast några ungdomar som stod och pratade högt och ivrigt. En familj stod med en sliten barnvagn och väntade på tåget. En gammal och ensam man satt på en bänk, och en bit bort stod pojken med armarna runt flickan, som han älskar. Pojken bad flickan att stanna, men hon kunde inte. Flickan, som pojken älskar, lovade att hon skulle komma tillbaka snart igen.

Tåget kom inrusandes, sedan blev det ont om tid. Flickan tackade för en underbar dag och kysste pojken på kinden, sedan gick hon till tåget. Pojken blev helt stum av kyssen från flickan han älskar. Men i sista stund ropade han på henne. Pojken stoppade ner handen i fickan och gav henne dikten han skrivit, från sitt hjärta till henne. Flickan tog emot dikten och kramade honom hårt.

Flickan satt och grät på tåget hem. Det var glädjens och lyckans tårar. Aldrig tidigare hade hon varit så lycklig som hon blev av dikten. Dikten från pojken. Pojken som hon älskar.