Evigheters andetag, ut och in, upp och ner

plattor som rör sig, nästan som skelettdelar,

ibland knakande, som våra leder ungefär

rörlig, om än oftast försiktigt, liksom böljande

och utan att störa oss små människor för det mesta

gammal, förvisso - men fortfarande med en

enorm livskraft: en gång så stark och sprudlande av liv

nu hängig och trött, misshandlad och förgiftad av oss

en dag måste vi ta vårt ansvar - innan jorden drar sitt

sista andetag...