Jag har dyngkärat ner mig. Förälskat upp mig till interstellär höjd.

Och jag virveldansar med dig dagar och nätter igenom.

Men en enda fattandes kyss en höstig sommardag i juli och jag är livrädd för att passionen och kärleken ska dö. Och jag blir helt tom i blicken och mina armar domnar bort litegrand.

Jag kommer gråta mig fördärvad och inte vilja visa mig igen. Helt säkert flyr jag till Konstantinopel, tar jobb på en bar och skriver dikter om svärta svart resten av livet.

Fastän det kan låta vackert är jag mest rädd.