jag har aldrig varit så mycket för hästar
men kanske man skulle skaffa sig en
ni vet, en sån där vit springare
armera mig med svärd och skinande rustning

och med min lans i ett hårt grepp
skulle jag storma den ondskefulla borgen
som med sitt mörker håller dig fången

jag skulle dräpa den eldsprutande draken
ta dig från din mörka vardag
där du känt dig så ensam och övergiven så länge
jag vill visa dig att ditt liv har mening
ty du är meningen med mitt liv

ditt namn är ej törnrosa
och borgen som håller dig fången
omges inte av törnbuskar och skog
ty där finns enbart slentrian och mörker
och du har heller inte sovit i en evighet
nej, du har varit vaken i en evighet
där ditt hjärta sovit i olika nyanser av grått
i din lilla lägenhet mitt i stan

ta bara min hand så skall du aldrig vara ensam igen
rid iväg med mig mot horisonten
där solen badar i havet
och låt mig älska med dig ömt och kärleksfullt
medan solens ljus helar dina sår
från allt det mörka

jag är mannen som är villig att kämpa för hjärta
jag ska bli hjälten du drömmer om
likt en riddare från en svunnan tid
skall jag rädda dig
ta dig till mitt slott
långt, långt bort