Viska din hud mot min,
det finnes ju ingen som du.
Detta har sagts i mångtusende år
och jag säger det till dig nu.
Glöm sommarn, som svek oss i år,
glöm blåsten i regntung dag,
och torka från kinden din tår,
ty här är ju du, här är jag.

Viska din hud mot min,
det finnes ju ingen som du,
den dag, då livet känns stort och helt
och då livet har gått itu.
Din famn ger mig lugn, ger mig frid,
din hand på min panna är sval.
Det finnes ej rum eller tid,
det gives ej tystnad, ej tal.

Viska din hud mot min
och sommaren åter är här.
Ty vädrets makter får giva sig av,
då du kommer min själ så när.
Se solen, känn värmen på nytt,
och blomman som doftar, min vän!
Ty kölden och regnet har flytt,
och livet är möjligt igen.

Ingvar