Jag är trött och vill inte längre leva,
ty jag har fått nog av trasiga paraplyer,
att alltid hamna mitt i blåsten
och utsättas för slagregn utan måtta
vars enda mening är att jävlas med mänskorna
utan anledning.
Jag är trött på alla slitna paraplyer
som bara spretar ut med sina stålskelett
åt alla håll
och aldrig skyddar,
ty blåsten tar en alltid bakifrån
och vränger ut och in på paraplyet
medan alla människor ser på och skrattar
åt ens väderbitna nakenhet,
ty ingen mänska är så naken
som ett offer för omänskligt slagregn
mitt i blåsten med ett trasigt paraply.