Och bäcken, som rann genom vitsippslund
i vår barndoms doftande skog,
säg porlar den ännu i denna stund
eller kanske den porlat nog?
Och näcken, som spelte på stenen våt
säg, spelar han väl ännu,
eller har tystnat hans sorgsna låt
och fiolen hans gått itu?

Jag åtrår ej ungdom, det är mig nog
att snart vara gammal på jord.
Så mången villande stig mig bedrog
och så många lögnaktiga ord.
Kanske spelar näcken en stund i kväll
för unga älskande tu,
och bäcken sjunger, lycklig och säll
för alla som är som Du!