jag cyklade hem ifrån jobbet
denna regniga sommardag
nattens mörker dog sakta ut
och fåglarna i de bevingade träden
började sjunga ditt namn

jag går ensam genom trädgården
gräset är vått efter nattens tårar
och vinden viskar ömt om någon
den för mig närmre dig

och jag kunde inte bry mig mindre om molnen ovanför mig
då vinden fångar mitt långa hår
där jag står vid hamnen och lyssnar till havets ensamma brus

jag lägger mig ner en stund
diktar kärlekens poesi i en skogsdunge
där mina ord tycks eka utav kärlek

jag är dig så nära
men ändock så långt borta

jag vandrar i mörkret
där mina ord blir strimlor av ljus
som skär i mörkret
efter en väg
hem till dig